I hela mitt liv har alla sagt "killar kommer och går, vänner består" i beg to differ! Många har svikit mig, många bara försvunnit och det är många jag försökt hålla kontakten med men aldrig hör av sig till mig, jävligt trist! Det är verkligen tur att man hittar nya!

Det är lite lustigt det där, kan man bli intresserad av nån som vän, bara fråga om man ska hitta på nåt rakt upp och ner som man skulle fråga en snubbe på dejt? De jag nyligen hittat har på ett eller annat sätt varit i min situation och det är när man börjat prata om det där lite hyschiga som man finner varandra. Jag har typ 3 st jag umgås med regelbundet, alla har barn under ett år och alla har vi haft det jobbigt i väntan på våra guldklimpar...är det en tillfällighet? Vi pratade ju en del innan vi blev preggon...lustigt hur man hittar varandra!

Vill passa på att hylla min goda vän Angelica som jag känt i 12 år! Vi har umgåtts till och från jävligt intensivt till nästan inte alls, just nu träffas vi ibland men allt för sällan! Hon är den bästa, aldrig dömande och hon finns alltid där! Hon är den man gick hem till i pyjamas och hade fjortisfilm maraton med allt snacks som går att ha, samtidigt som det var vi som var mest fab på dansgolven på avenyns klubbar! Hon finns kvar än trots att vi bott i olika städer, jag slutade gå ut, flyttat utomlands, gift mig, fått barn och allt annat tråkigt för en singel att umgås med ;) love her!

Lika roligt som det är med nya vänner och att man har nån enstaka äkta kvar är det tråkigt att de man verkligen tyckt om inte finns kvar, det är rätt många man levt loppan med och som man trodde var mer än bara fyllepolare! Pratar med några av de jag tappat kontakten med ibland, blir lika glad varje gång men bara för att bli besviken på att de aldrig hör av sig tillbaka :( det är väl över nu och man ska väl glädjas åt det man har ist, jag har ju trots allt världens bästa familj och den allra bästa vännen är min man <3

Finfina Angelica och jag för typ 10 år sen haha

Det är helt sjukt hur trött man kan vara, jag har ändå fått sova från ca midnatt till 7 (två amningsuppehåll) och sen mellan 8-10 så jag har väl fått sova tillräckligt?! Vi har haft en lugn och mysig förmiddag och jag har fortfarande pyjamas på mig...så jävla skönt!

Har pratat på Skype med en god vän som jag dock aldrig träffat. (www.familjenxl.bloggplatsen.se) hon är som en mentor och har funnits där mer eller mindre dygnet runt i nästan två år. Hon har stöttat, pushat och lyssnat och vi har skrattat, gråtit och varit arga tillsammans! Hon vet nog allt som innerst inne rör sig i mina tankar! Min barnlängtan som nästan åt upp mig, glädjen när vi äntligen skulle skaffa, sorgen över missfallet, paniken över att inte vara gravid, glädjen över den nya graviditeten, oron för att något skulle gå fel igen o.s.v Hade även lyckan att få vara gravida samtidigt så hennes lille pojk är exakt 2 veckor yngre än Clara! Önskar hon hade bott lite närmare så vi hade kunnat gå promenader varje dag och fortsätta våra fantastiska samtal live! Tack Eva du är guld värd! Sånna som du är svåra att hitta och jag är glad att jag hittat dig även om det är långt emellan oss!