Halva dagen har gått, hoppas och ber att pappan kommer hem lite tidigare idag! Känns som jag varit en dålig mamma idag som inte orkat någonting men jag hittar helt ärligt ingen energi! Clara klättrar värre än någonsin, tror jag det så understimulerad hon måste vara. Men hon är glad, ler sitt vackraste leende så man ser den där lilla bissingen som tittar fram, kvittrar små melodier och då och då klättrar hon upp på mitt ben och säger "mam mam" med den vackraste stämman på planeten!

Läste precis en väns blogginlägg och hon skrev så vackert och på pricken hur det kändes att sätta sin förstfödde till världen, så här sitter jag och lipar (inte bra mot nästäppan)

Varje dag med min lilla är en blessing, även idag då jag helst hade sovit hela dagen och haft barnvakt! Men nu när jag sitter här och skriver och lilla damen har roffat åt sig min tomma tekopp och skrattar in i den så känner jag att jag faktiskt inte vill ha det på nåt annat sätt!

Jag skriver mycket om dagliga saker som vad vi ska göra och vad vi har gjort. Tanken har varit att på något sätt sätta ord på alla tankar som fanns innan också, minnen, känslor och andra saker som liksom skapat mig/oss. Jag får flashbacks ibland (som nu när jag läste jennifers blogg) och känner att vissa saker har jag glömt att dela med mig av. Inte just i bloggen men för övrigt... Jag har tex inte berättat för någon om de där sagolika 2 nätterna på BB som Jennifer beskrev, varför vet jag inte :) det kanske kommer!

Men väldigt mycket ur mitt liv innan min man och min dotter är bara ett ludd som jag mer känns vid ungefär som en dröm. Man minns allt men det är svårt att återberätta. Sen tror jag att man kanske inte behöver berätta allt heller. Mycket av mitt liv är saker som jag inte direkt är stolt över även om det inte är just jag som orsakat det. Jag pratar inte om idioter till ex eller att jag missbrukat world of Warcraft utan om betydligt djupare saker.

När jag träffade Johan så blåste det mesta liksom bort, inte att det inte fanns där för det kommer det ju alltid göra, men för första gången i mitt liv var jag 100% lycklig! Innan vi tog steget att bli vi så berättade vi våra storys för varandra och det var så jävla skönt att berätta allt! Han vet vem jag är utan och innan och det finns inga hemligheter eller skam, han tog mig för den jag är! <3 jag var trasig men han gjorde mig hel! Jag har nog aldrig förstått exakt hur trasig jag faktiskt var förrän jag träffade Johan. Jag har alltid klarat mig på det jag haft men nu har jag ju allt man kan önska sig så när jag ser tillbaka blir jag lite fundersam. Hur har jag klarat mig? Vänner? Familj? Nä inte direkt... Vänner har jag knappt haft, folk jag festat med som flydde mig som pesten när jag mådde dåligt snarare. Familjen har jag aldrig släppt in riktigt...

Usch vad olycklig jag har varit och jag har knappt vetat om det! Vilken tur att jag inte visste då vad lycka är för då hade jag inte levt idag!

När Johan friade svävande jag på moln, det var min tur att få säga "ja" till min prins charming! När han äntligen ville ha barn med mig föll nästa pusselbit på plats, det var ju såhär livet skulle vara! Jag blev gravid direkt men lyckan blev kortvarig då det lilla livet gav upp innan det hann börja. Jag hade inte tid eller ork att sörja, ville bara plantera en ny ärta så jag slapp sörja och komma tillbaka in i lyckobubban. Så blev det, Clara flyttade in i magen och tillsammans med oron var lyckan total! Magen växte och med den kärleken! Inte bara till det som bakades i den utan även till min man som planterat ärtan och framförallt kärleken till livet! När Clara föddes förändrades allt ännu en gång och det där med lycka insåg jag ju att jag missuppfattat en gång till, detta var ju total lycka! Men hur hon kom till världen och förändrade mig blir ett eget inlägg någon annan gång...

Tack Johan! Jag älskar dig/er mer än något annat!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tredje dagen med feber för lilla plopp :( två tänder till har borrat sig fram i överkäken så nu har hon sex st! Hoppas det beror på det så hon inte blir sjuk igen... Vi hade en helt fantastisk helg på Åland och vi märker mer och mer att vi faktisk...

Om någon vet vill jag seriöst ha svar! Varför är behovet av att visa upp hur jävla bra man har det så stort? Och varför är behovet av att störa sig på andras lycka ännu större? Varför måste man lägga sig i och kommentera exakt allt andra har och gör?...

Clara har sin mommo här, svårt att avgöra vem av dem som är lyckligast :) jag njuter iaf av att få se kärleken mellan dem! Skönt att få ha mamsen här några dagar också så jag också får vara barn! Ryser lite av välbehag och suger in all den extra lyck...

Idag har inte varit någon rolig dag! Clara började med att kräkas över heeeela mig så vi fick spontanduscha. Hon somnade en stund men vaknade och kräktes ner heeeeeela vår säng, bara att starta en maskin tvätt. Jag började skriva på min tenta efterso...

Har haft en supertrevlig helg i Tranås med Emelie och Vincent! Det är fortfarande lite roligt med åkdersskillnaden på 24 år mellan systrarna samt att Vincents moster är yngre än honom, det var inte lätt att förklara för en tvååring att hans morfar är...