I ca en veckas tid har lillfjärt kunnat stå några sekunder utan att hålla i sig. Dessa stunder blir bara längre och längre och idag tog hon ett steg...bara ett men ändå?! Att kunna gå är ju liksom det sista man lär sig som bebis och sen är man ingen bebis längre!

Jag grät en skvätt, både av stolthet och lite sorg. Fy fasiken vad det går undan, 11 månader imorgon!