Klockan är strax innan 4 på morgonen och jag behöver gå kissa som vanligt. Det rinner mer än vanligt och jag börjar skaka av både rädsla och glädje...vattnet har gått och det betyder ju att nio långa månader av väntan äntligen är över!

Jag väckte Johan som låg och sov och sa att vattnet hade gått. Han svarade besvärat att vi hade ju bestämt att bebisen skulle komma på dagen. Eftersom jag inte haft en enda värk så tänkte jag att han kunde sova en stund till så ringer jag till förlossningen. Då bebisen inte var fixerad vid sista undersökningen hos barnmorskan ville de att jag skulle komma in på undersökning ändå. I bilen på väg till Danderyds sjukhus börjar värkarna!

Vi blev emottagna och vid undersökning konstaterades att hon fortfarande var rörlig så det blev strikt sängläge för mig och så låg jag måååååånga timmar... Efter 23 timmar av ren och skär tortyr och diverse smärtstillande (tack gode Gud för ryggmärgsbedövningen) var det dags att börja krysta.

Min älskade man mådde om möjligt sämre än mig och frågade ödmjukast om han fick gå ut ur rummet. Jag kände att jag inte brydde mig det minsta om vem som var där inne just då så det var helt hans beslut! Utdrivningsfasen tog drygt 40 min men sen kom hon äntligen till oss, efter all denna tid av väntan och längtan!

En liten skrynklig, blå, kladdig men ack så vacker skapelse kom upp på mitt bröst. Hon var aldeles varm och mjuk, skrek inte utan såg mest trött ut och ville nog helst tillbaka in i min varma, mörka trygga mage. Hon tittade på mig med sina stora blå ögon och jag fällde mer än en glädjetår kan jag lova! Min man kom tillbaka in och fick se sitt underverk, första gången i mitt liv jag såg honom gråta. Claras Faster var med under förlossningen som doula och tack för hennes enorma stöd utsåg vi henne till gudmor. Lilla Clara som då var namnlös hoppade lite mellan våra famnar, gudmor klippte navelsträngen eftersom pappan fortfarande var väldigt tagen. Där låg jag i min kärleksbubbla och ville bara få mitt rum där jag fick vara med min familj. Då bestämmer sig den jävla moderkakan att inte lossna så in på operation... Enda anledningen till att jag inte ville snittas var pga tiden på uppvaket på ca 2 timmar utan mitt barn och efter en 24 timmars förlossning hamnar jag där ändå!? Nettan fick iaf sitta med mig och lilla namnlös på uppvaket så jag fick krama min lilla iaf :)

När känseln i benen kommit tillbaka låg jag i ett rum på BB där jag väntade på att få ett rum på hotellet. Sen kom en sköterska och körde mig och lilla namnlös i rullstol under marken genom kulvertar med konstiga konstverk osv helt långt var det så kom vi till en liten reception. Sen fick jag komma till mitt rum, ett hotellrum! Det var ganska litet men med eget badrum och dusch, en stoooor säng och TV. Efter 2 vakna dygn och 24 timmars barnafödande borde man varit trött men jag kunde inte sova, jag bara låg och förundrades över min helt underbara dotter! Johan var hemma och hämtade lite saker vi glömt och sen kom han tillbaka. Jag fick mat och det kom några och hälsade på miraklet och sen kom kvällen! Vår helt egna stund utan någon mer! Bara jag och min dotter låg i den stora sängen. Jag kunde inte förstå att hon var min, att hon var en hon (trodde hela graviditeten att vi skulle få en son) och att hon var så perfekt! Här låg vi två nätter. Bara vi två! Jag minns inte så mycket av just de två nätterna för jag var så förtrollad av henne och lite av känslan vi hade där bara jag och hon vill jag behålla för mig själv. Vi fick besök då och då och Johan kom ju givetvis flera gånger under dagen och stannade så länge han kunde men han var tvungen att göra det sista hemma så vi sov själva.

Hela hotellet var fullt med barnskrik. Man såg andra nyblivna föräldrar med samma fåniga leende, andra små röda skrynkliga knyten och hela atmosfären var bara en enda stor lyckobubbla!


Detta var ett år sedan, jag trodde inte livet kunde vara bättre än så! Här sitter jag med min ettåring (!!!??) och ska börja klä på oss för det är dags att gå till dagis!!!?? Tiden går så fort, det känns som vi kom hem från BB för en vecka sedan. Det har varit det bästa året i mitt liv, jag mår bra ända in i själen. Jag är så lyckligt lottad som får vara mamma till denna underbara skapelse! Vår vackra Clara, den claraste stjärnan, vårt ljus, vår glädje, vår kärlek!

Gråter en skvätt här och går och byter en bajsblöja!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tredje dagen med feber för lilla plopp :( två tänder till har borrat sig fram i överkäken så nu har hon sex st! Hoppas det beror på det så hon inte blir sjuk igen... Vi hade en helt fantastisk helg på Åland och vi märker mer och mer att vi faktisk...

Om någon vet vill jag seriöst ha svar! Varför är behovet av att visa upp hur jävla bra man har det så stort? Och varför är behovet av att störa sig på andras lycka ännu större? Varför måste man lägga sig i och kommentera exakt allt andra har och gör?...

Clara har sin mommo här, svårt att avgöra vem av dem som är lyckligast :) jag njuter iaf av att få se kärleken mellan dem! Skönt att få ha mamsen här några dagar också så jag också får vara barn! Ryser lite av välbehag och suger in all den extra lyck...

Idag har inte varit någon rolig dag! Clara började med att kräkas över heeeela mig så vi fick spontanduscha. Hon somnade en stund men vaknade och kräktes ner heeeeeela vår säng, bara att starta en maskin tvätt. Jag började skriva på min tenta efterso...

Har haft en supertrevlig helg i Tranås med Emelie och Vincent! Det är fortfarande lite roligt med åkdersskillnaden på 24 år mellan systrarna samt att Vincents moster är yngre än honom, det var inte lätt att förklara för en tvååring att hans morfar är...