Och här är resultatet! Det blev bättre än jag trodde! Svin nöjd!!

Hur ska detta gå?? Har varit ifrån mina älsklingar i 5 timmar och saknar lilltjejen så det värker i kroppen! På Facebook dök det precis upp en bild på en blöt och lycklig badande tjej med titeln "pappaledig första dan" jag smälter! Mina underbara, vi ses om 20 min å det känns som jag varit borta en evig evighet! Jag smälter lite extra av att Clutt får ha sin myspappa helt för sig själv!

Nu har schablonerna kommit också så jag måste hämta ut dom först å få färdigt hennes rum!

Vi blev hemma idag också, tror febern beror på förkylningen lika mycket som sprutorna...spelar egentligen mindre roll vad den beror på hemma blir vi tills trollet mår bättre! Önskar att hon kan bli frisk till lördag så andra försöket till kalas lyckas bättre än första! Vi blir hemma imorgon också!

Jag har beställt schabloner till hennes rum! Kommer bli så himla fint! Jag är sjukt nöjd! Nu väntar vi bara på dom och hoppas det är lätt att pussla ihop på väggen ;)

Idag har vi hållt oss inne. Clara fick två mastodont nålar i låren igår, en i varje stackarn. Imorse var det en liten glödande het clott som jag plockade upp ur sängen och tempen visade 39,6 :( Dagen har lillfjärt fått spendera på mammas trygga bröst i soffan. Det var inte igår man kunde sitta med henne helt lugnt och stilla! Trots att mammahjärtat har haft riktigt ont av att se henne så ynklig så måste jag erkänna att det var sjukt mysigt!

Det verkar dessvärre som att mitt lilla hjärta har smittats av dagissjukan också och den hemska gubbhostan är tillbaka, fan oxå! Hoppas jag slipper denna runda, skolan börjar på måndag och jag måste gå! Hoppas lillan mår bättre imorgon så vi kan fortsätta den tråkiga inskolningen, hoppas jag kan lämna henne med fröknarna en stund imorgon bara för att testa hur hon tar det. Blir ännu mer ajaj i mammahjärtat :( hoppas det inte blir allt för många tårar, då dör jag!

Lite mer positivt är att födelsedagskortet från mormor äntligen kom fram och Clara fullkomligt älskade det!

Första dagen på inskolningen var sådär. Värmen hade pajat så det var 6 (?) grader när vi kom! En pedagog var sjuk och det var 4 andra som inskolades samtidigt vilket gjorde att vi inte hade så mycket tid eller fokus på oss... Pedagogerna verkar iaf väldigt gulliga och det är ju huvudsaken! Lokalen var tyvärr ganska tråkig också men hoppas den blir lite mysigare när det kommer upp lite teckningar från barnen! Det som stör mig mest är att Clara är typ ensam tjej på avdelningen, det går tydligen en tjej till men hon var sjuk...stackars flickor kommer bli huliganer bland alla pojkar. Jaja det är som det är och är det inget bra om ett par månader får vi ansöka om att bli flyttade, hoppas vi slipper! Nu är det dags för dag två och jag hoppas verkligen att det inte blir lika kaosartat och snurrigt som igår! Tjolahopp!

Och precis nästan på dagen ett år efter min lilla tös tog sitt första andetag får jag veta att finaste Lollos vatten har plaskat loss och deras lilla tös är på G! Önskar henne all lycka och avundas henne mer än nådigt för allt hon kommer få uppleva nu ett par dagar (förutom smärtan) Lycka till vännen! Snart har ni er lilla tjej hos er!

Klockan är strax innan 4 på morgonen och jag behöver gå kissa som vanligt. Det rinner mer än vanligt och jag börjar skaka av både rädsla och glädje...vattnet har gått och det betyder ju att nio långa månader av väntan äntligen är över!

Jag väckte Johan som låg och sov och sa att vattnet hade gått. Han svarade besvärat att vi hade ju bestämt att bebisen skulle komma på dagen. Eftersom jag inte haft en enda värk så tänkte jag att han kunde sova en stund till så ringer jag till förlossningen. Då bebisen inte var fixerad vid sista undersökningen hos barnmorskan ville de att jag skulle komma in på undersökning ändå. I bilen på väg till Danderyds sjukhus börjar värkarna!

Vi blev emottagna och vid undersökning konstaterades att hon fortfarande var rörlig så det blev strikt sängläge för mig och så låg jag måååååånga timmar... Efter 23 timmar av ren och skär tortyr och diverse smärtstillande (tack gode Gud för ryggmärgsbedövningen) var det dags att börja krysta.

Min älskade man mådde om möjligt sämre än mig och frågade ödmjukast om han fick gå ut ur rummet. Jag kände att jag inte brydde mig det minsta om vem som var där inne just då så det var helt hans beslut! Utdrivningsfasen tog drygt 40 min men sen kom hon äntligen till oss, efter all denna tid av väntan och längtan!

En liten skrynklig, blå, kladdig men ack så vacker skapelse kom upp på mitt bröst. Hon var aldeles varm och mjuk, skrek inte utan såg mest trött ut och ville nog helst tillbaka in i min varma, mörka trygga mage. Hon tittade på mig med sina stora blå ögon och jag fällde mer än en glädjetår kan jag lova! Min man kom tillbaka in och fick se sitt underverk, första gången i mitt liv jag såg honom gråta. Claras Faster var med under förlossningen som doula och tack för hennes enorma stöd utsåg vi henne till gudmor. Lilla Clara som då var namnlös hoppade lite mellan våra famnar, gudmor klippte navelsträngen eftersom pappan fortfarande var väldigt tagen. Där låg jag i min kärleksbubbla och ville bara få mitt rum där jag fick vara med min familj. Då bestämmer sig den jävla moderkakan att inte lossna så in på operation... Enda anledningen till att jag inte ville snittas var pga tiden på uppvaket på ca 2 timmar utan mitt barn och efter en 24 timmars förlossning hamnar jag där ändå!? Nettan fick iaf sitta med mig och lilla namnlös på uppvaket så jag fick krama min lilla iaf :)

När känseln i benen kommit tillbaka låg jag i ett rum på BB där jag väntade på att få ett rum på hotellet. Sen kom en sköterska och körde mig och lilla namnlös i rullstol under marken genom kulvertar med konstiga konstverk osv helt långt var det så kom vi till en liten reception. Sen fick jag komma till mitt rum, ett hotellrum! Det var ganska litet men med eget badrum och dusch, en stoooor säng och TV. Efter 2 vakna dygn och 24 timmars barnafödande borde man varit trött men jag kunde inte sova, jag bara låg och förundrades över min helt underbara dotter! Johan var hemma och hämtade lite saker vi glömt och sen kom han tillbaka. Jag fick mat och det kom några och hälsade på miraklet och sen kom kvällen! Vår helt egna stund utan någon mer! Bara jag och min dotter låg i den stora sängen. Jag kunde inte förstå att hon var min, att hon var en hon (trodde hela graviditeten att vi skulle få en son) och att hon var så perfekt! Här låg vi två nätter. Bara vi två! Jag minns inte så mycket av just de två nätterna för jag var så förtrollad av henne och lite av känslan vi hade där bara jag och hon vill jag behålla för mig själv. Vi fick besök då och då och Johan kom ju givetvis flera gånger under dagen och stannade så länge han kunde men han var tvungen att göra det sista hemma så vi sov själva.

Hela hotellet var fullt med barnskrik. Man såg andra nyblivna föräldrar med samma fåniga leende, andra små röda skrynkliga knyten och hela atmosfären var bara en enda stor lyckobubbla!


Detta var ett år sedan, jag trodde inte livet kunde vara bättre än så! Här sitter jag med min ettåring (!!!??) och ska börja klä på oss för det är dags att gå till dagis!!!?? Tiden går så fort, det känns som vi kom hem från BB för en vecka sedan. Det har varit det bästa året i mitt liv, jag mår bra ända in i själen. Jag är så lyckligt lottad som får vara mamma till denna underbara skapelse! Vår vackra Clara, den claraste stjärnan, vårt ljus, vår glädje, vår kärlek!

Gråter en skvätt här och går och byter en bajsblöja!

...har inte guld i mun zzzzzZ

Hade en jättemysig kväll med min kärlek och innan vi somnade låg vi och pratade om typ allt mellan himmel och jord. Det gör väl inget om det dear ut på tiden ibland...typ kl 1 somnade vi...halv 3 började vår helt egenproducerade siren tjuta! Vad hon ville har jag ingen aning om! Två ggr somnade hon om men bara nån halvtimme och jag fick ju givetvis inte somna om...suck! Så ca 1.5 timmes sömn ska jag klara mig på denna fredag!

Vi ska åka med farmor och handla det sista inför dagisstarten och sen ska jag följa med Anna på jakt efter nytt bäddset till Loves spjälsäng. Efter det kommer karln hem med målarfärg och det blir dags att börja måla, snickra hyllor och borra betong för att få upp dem.

Brukar försöka va uppe en stund längre just på helger för att inte sova bort livet men de e fan slut på det nu, ska gå lägga mig så fort jag blir trött eller när allt e klart menar jag. Tror inte jag lyckas piggna till oavsett mängden koffein jag konsumerar idag!

Tur att man älskar de små så mycket som man faktiskt gör! Att man inte ens blir irriterad på henne. Hon är säkert lika trött som jag, hon kan dock sova när hon vill... Det får mig att ägna en tanke till min stackars man som även han blivit väckt flera ggr och dessutom måste jobba idag. Han behövde iofs inte lämna sängen och hittade säkert nåt sätt att isolera ljudet sp han kunde somna om, nä det är mest synd om mig! Även om jag älskar att spendera tid med min trollunge så gör jag det helst dagtid. Det är mysigt att få ta henne i famnen, mata och stjäla ett par pussar under tiden hon äter men helst att hon somnar om efteråt.

Tar dagens första kaffe tillsammans med en piggelina som yr runt här på golvet och pratar med alla saker hon stöter på. Farmor hämtar oss om två timmar så att få en morgonlur är inget jag ens hoppas på. According to Jim på tv och halvslumrande med iPhone i högsta hugg! Dagen kunde ha börjat bättre men även sämre ;)


Att få ha det såhär är värt alla sömnlösa nätter i världen!