Jag tänker då inte klaga, förstår inte de som bara klagar?! Jobbiga barn? Jo visst är de jobbiga ibland men underbarheten borde ju väga över? Tråkig vardag, gnällig sambo/man, svärföräldrar, räkningar och andra utgifter. Tänk om man slutade klaga vad mycket tid över till att älska, glädjas och vara lycklig man skulle ha över! Man har ju själv makten över sin tillvaro och är man inte nöjd får man väl byta...

Lätt för mig att säga när jag är så förbannat lycklig! Världens goaste tjej i knät, en underbar man som tar hand om oss, en mysig vardag, fantastiska svärföräldrar osv...

Klart man är missnöjd ibland med små petitesser men då är jag bara lite lika barnslig som resten av befolkningen ;)

Jag menar, vem klagar när man får betalt för att spendera dagarna såhär: